Dinesen + KADK Sommarskola, 2019
I juli månad höll Dinesen och Institut for Bygningskunst og Kultur, KADK, en sommarskola hos Dinesen i byn Jels på södra Jylland.
20 studenter och en rad handledare ägnade sig åt att inringa platsförståelse under den övergångsperiod som landsbygden befinner sig i idag.
I ett fastställt program bestående av fältutflykter, textläsning, fotografering, teckning, modellarbete och 1:1 skissning tog man fram förslag till ombyggnad av två lantgårdar. Samtidigt samlade man in material som kan tolkas som ett index över hur verkligheten ser ut på landsbygden i modern tid.
I och med den kooperativa rörelsen i slutet på 1800-talet blev lantbrukets utveckling kärnan i en landsbygdskultur. Lantbruket blev med ens den gemensamma försörjningsgrunden och den gemensamma meningsbärande berättelsen på landsbygden. Men med den fortsatta jordbruksindustrialiseringen under efterkrigstiden följde jordbruket med världsmarknaden och gjorde sig gradvis oberoende av landsbygdens lokala arbetskraft, gemenskap och infrastruktur. Den jordbruksbaserade landsbygdsbyn upphörde att existera och genom kommunreformen 2007 blev ”fritidsbyns” position än mer försvagad, genom nedläggning av skolor, förskolor, bibliotek etc. Den populära lantbrukskulturen existerar fortfarande som mytologi, som en föreställning om det ursprungliga.
Men traditionen utgör inte längre en fullständig världsbild. Den är inte längre tillräcklig som ett samlat etiskt mönster eller en matris för sakers identitet, relationer och självförståelse. Tradition är en utopi – utopin om en samlad kultur och längtan efter integration av livet i en kollektiv funktion på en mycket komplex nivå.
Idag är det inte klart vilken kultur som samlar landsbygdsorter till ”platser”. De viktigaste ekonomiska krafterna, jordbruk och industri, skalas upp enbart genom att göra sig oberoende av det lokala. Men livet på landsbygden går vidare. Det utspelar sig i ett brokigt landskap av omfattande industriella processer, natur och spillror från en svunnen jordbrukskultur. Under denna övergångsperiod sviktar mycket av den identitet vi gett byggnader och platser. Nya självinsikter formas, precis som etiska mönster och konturer av en mening.
